Dagen när Öresund räddades


Säldöd, livlösa havsbottnar, giftalger och badförbud. Dykaren Kjell Andersson slog larm och Helsingborgs Dagblad skrev. Den 4 september för 30 år sedan kanaliserades allmänhetens oro och ilska i ett demonstrationståg med 10 000 deltagare, och Öresundsfonden bildades.

Året var 1987 och Kjell Andersson hade dykt i Öresund i 20 år. Han var tekniker på institutionen för geoteknologi vid Lunds universitet och kontrollerade bland annat regelbundet färskvattenledningen från Landskrona till Ven.

— Jag såg mycket döda bottnar och förstod att Öresund befann sig i krisläge. Man kunde ta upp flera spänner med gyttja från botten, och den luktade som sura ägg.

Sundet mellan Skåne och Danmark har alltid varit ett av världens mest trafikerade, och stränderna sedan årtusenden tätt befolkade. För 30 år sedan bolmade röken ur skorstenar från tunga industrier som Rexolin och Boliden Kemi – Boliden stod ensamt för 45 procent av fosforbelastningen i Öresund, trots att utsläppen minskat med 90 procent sedan 1976. Kommunernas reningsverk var långt ifrån lysande, och Helsingborg hade ökat sina kväveutsläpp så att man nu innehade andraplatsen i Öresundsregionen efter Malmö-Sjölunda. Läckage från jordbrukets gödning och bekämpning var inget som uppmärksammades. Bilar och båtar spydde ut tämligen orenade avgaser. Bilismen stod för hälften av alla kväveutsläpp.

Myndigheterna ville inte lyssna när jag berättade vad jag sett, säger Kjell Andersson. Och företagen hänvisade till att de hade tillstånd för alla sina utsläpp. De anställda var rädda om sina jobb.
Han sökte pengar för att göra en på den tiden unik undervattensfilm, men fick avslag. Då bekostade han den själv tillsammans med Michael Palmgren från SEA-U. Åtta minuter som med förvånansvärt god kvalitet avslöjade hur illa det var ställt med Sundet under ytan (filmen).
— Jag fick väldigt mycket skit för den. Många var inte alls intresserade av mina avslöjanden.
Men han upplevde också motsatsen. På ett år turnerade han med sina bilder och höll över 100 föredrag. I november 1987 inledde Helsingborgs Dagblad en serie kallad "Överlevnad Öresund". (Boken)

Sommaren 1988 blev misshandeln av havet mycket påtaglig för allmänheten. Döda sälar började flyta iland och ruttnade på våra badstränder. Forskare misstänkte att miljögifter slagit ut sälarnas immunförsvar.

Sen kom giftalgerna. En gulgrön gröt gjorde badvattnet oaptitligt, och för barn och hundar direkt livsfarligt. På vissa ställen uppmättes 80 miljoner giftbakterier i en liter vatten. Badförbud infördes.

I juli hittades tusentals döda fiskar vid Vegeåns mynning. Den troliga orsaken var läckage från de kringliggande jordbrukens ogräsbekämpning och gödning i kombination med häftiga åskregn.
— Allt det här utmynnade i en demonstation i Helsingborg, berättar Peter Carlsson, reporter på HD och en av dem som jobbade med artikelserien.
— 10 000 personer deltog, det var den största demonstrationen för miljön i Sverige någonsin.
Marschen ringlade under flera timmar från Sundstorget till Strandvägen, och följdes från havet av 375 fritidsbåtar. En av SFL-färjorna gjorde en extra piruett och lät mistluren ljuda till stöd. En resolution lästes upp, som skickades till alla riksdagsledamöter, samt Helsingborgs kommunpolitiker. Och det var 14 dagar kvar till valet...

— Det var fantastiskt, minns Kjell Andersson. Efter demonstationen ville jag skapa en fond, och med hjälp av HD:s dåvarande chefredaktör Lars Wilhelmsson, journalisten Christel Kvant och Landskronas miljöchef Högni Hansson lyckades vi.

Öresundsfonden (http://www.oresundsfonden.se) lever än idag och Kjell Andersson är fortfarande dykare och verksam i SCSC.


— I dag mår Sundet mycket bättre och benäms som ett av världens mest underskattade hav. Jag är väldigt glad för den positiva trenden. Allt tack vare industriernas och kommunernas rening, och bilarnas katalysatorer. Blåstången är tillbaka ålgräset har ökat, fisket har aldrig varit så stort och artrikedomen är imponerande. Fortfarande efter 30 år har vi tyvärr inte löst problemen med breddning av avlopp vid stora regn. Men vi vet att målsättningen finns fast det går långsamnt framför allt i Helsingborg.
Men tittar vi på Östersjön och andra hav menar han att läget är bedrövligt. Titta på Hanöbukten som idag är behov av stor hjälp.
— Jag förstår inte att de inte lär sig av våra erfarenheter. I Öresund förbjöds trålfiske redan 1932 och nu vi har gott om stora fina torskar. När man ska vidta åtgärder måste man se helheten och våga fatta tuffa beslut.
För att rädda havet vill Kjell Andersson se ett tiopunktersprogram med rening och fiskebegränsning.
— Och så vill jag väcka intresse genom att till exempel arrangera "Havets dag" varje år på ett antal platser. Allmänheten och myndigheterna måste inse hur viktiga våra vatten är.

Kjell Andersson och Michael Palmgren för kunskapen vidare.

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheter